De gångna dagarna har jag – kanske naturligt – tänkt en hel del på det senaste året, vårt första år med Adde. Framförallt har jag tänkt på de olika perioderna, de olika milstolparna: 1 månad, 3 månader, 6 månader ... Tiden har verkligen gått snabbt, och i det här fallet kan jag säga att det även kändes som att tiden gick snabbt när vi var mitt uppe i de olika perioderna. Jag har också tänkt på att om vi någon gång skulle få fler barn finns det två saker som jag hoppas att jag kommer att komma ihåg då:

1. Den första månaden är väldigt speciell när man jämför den med resten av tiden. Man är osäker, en aning borta och allt känns nytt. När jag tänker tillbaka på den där månaden känns det som att jag mest satt och maratonkollade olika hjärndöda tv-serier och ammade, och ammade ... Allt var så nytt, så det tog energi på ett annat sätt än vad saker gjorde senare. Och samtidigt, jag vet inte hur jag ska förklara det, men den där första månaden är verkligen speciell. Den går väldigt snabbt, och det är bara den där första månaden som bebbarna på riktigt känns så där puttefnuttigt små (åtminstone kändes det så för oss).

Så ifall jag skulle uppleva något sådant igen, hoppas jag att jag kan komma ihåg att vara mer i nuet och på riktigt njuta av hur liten den lilla är. I efterhand känner både jag och Wiktor att vi på något sätt missade den där första månaden, även om vi inte gjorde det och även om vi båda var hemma tillsammans, men våra tankar var liksom så mycket i det blå. Det hände så mycket, dagarna gick jättesnabbt, vi hade många besök (som vi så klart uppskattade) och en stor del av tiden gick åt till att försöka förstå hur allt fungerade, organisera allt hemma så att det skulle fungera på bästa sätt osv. och till att försöka hitta oss själva i våra nya roller som föräldrar (vilket i och för sig har varit en process som fortsatt under hela året).

2. Komma ihåg att allt går i perioder. Jag minns där i början när jag hade någon sämre dag och jag kunde tänka: "Ska det vara så här nu?" (*en tårögd emoji här*) Men när tiden gick, ibland redan följande dag, insåg man att det var aldrig "så här" nu, det var på olika sätt ett tag, men sedan började en ny period och läget förändrades från det ena till det andra igen. Vi har helt ärligt haft turen att bara ha bra perioder hittills – med sämre dagar utduttade här och var och ibland några i ett sträck – men hursomhelst så tror jag att det är en sak som skulle vara lättare om man var med om det en andra gång: man vet att allt går i perioder. En sämre dag betyder inte att det kommer att vara "så här" för alltid nu i fortsättningen, det betyder bara att det är så just nu, just de här dagarna.

Humör kommer och går, konstigheter kommer och går, vanor kommer och går. Allt går i perioder. Och om det är några jobbiga dagar så får man lov att dra ett djupt andetag och komma ihåg att det bara är att vänta ut, snart går det över. Men detsamma gäller också de riktigt bra dagarna, de går lika snabbt, och det gäller att komma ihåg att njuta av dem – för snart är de över. Och varje period har sin charm. Jag har många gånger tänkt "vi är inne i den bästa perioden hittills nu", och sedan har det ändrats och så har jag igen tänkt "nu är vi inne i den bästa hittills".