Vardagskaos
Det är mycket som snurrar i huvudet just nu: vi försöker som bäst få allt ordnat för husköp, men det är en hel del fix och byråkrati innan vi är helt framme. I dag har varit en sådan där dag då jag gärna hade flyttat med en gång, det är kaos, kaos och mera kaos här (vilket jag gissar många av er småbarnsföräldrar känner igen er i). De dagar vi alla fyra är hemma så blir känslan väldigt påtaglig, och på onsdagar är vi det.
Alex har mått bra i dag, men pojkarna är lediga från dagis och bara ett par timmar i kyrkans dagklubb på förmiddagen. Så största delen av dagen har det varit full rulle här och jag har haft en del jobb som jag inte kunnat lägga undan trots att jag egentligen är ledig på onsdagar. Jag känner ändå att jag blir bättre och bättre på att ta det hela för vad det är och inte stressa upp mig för mycket i onödan, utan aaandaaas.
Dagens höjdpunkt var när pojkarna helt på eget initiativ städade upp hela röran av leksaker här. Det här med att vara förälder är verkligen en bergochdalbana mellan att slita sitt hår, djupandas, skratta så tårarna rinner, kramas och pussas och känna hur ens hjärta smälter. Allt blir bra, allt är bra trots vissa gupp längs vägen under dagen.
Så i det stora hela har det varit en riktigt bra dag: det är mest min egen stress som spökar och frustrationen över att försöka jobba vid köksbordet dag efter dag, mitt bland allt annat kaos. Ibland får man försöka trycka undan alla jobbtankar och bara försöka vara i nuet, och till exempel kittlas och kramas och skratta på golvet.
Jag är en person som gillar ordning, och som värderar mig själv ganska långt också efter hur jag lyckas med det, har jag insett. Därför är säkert också det som jag upplever som kaos kanske inte det minsta kaos för någon annan, vi är alla olika där. Jag märker också att jag kan hantera kaos hos andra på ett annat sätt än hemma, för när kaoset finns här hos mig så finns det så många andra värderingar och känslor inblandade. Vet inte om det alls låter logiskt?
Hur som helst så längtar jag tills den dag vi flyttar till större, och jag får ett eget kontor där min dator inte trängs med duplo, lunch, mellanmål och leksaksbilar. Men det lär nog dröja ett år ännu ... men snart ...
Ha en riktigt fin kväll alla, kram och tack för att ni läser!