På västfronten intet nytt

Varje år försöker jag läsa åtminstone ett par klassiker. Till mina favoriter hör Jane Austens böcker samt systrarna Brontës, Agatha Christies och Patricia Highsmiths böcker. Årets första klassiker är På västfronten intet nytt, av Erich Maria Remarque.
 
 
Jag har svårt att sluta läsa den för den är väldigt välskriven, samtidigt som den är otroligt obehaglig med tanke på att den skildrar soldatlivet under första världskriget, och den bygger på författarens egna upplevelser. Han tjänade i första världskriget, i skyttegravarna vid fronten.
 
Något som gör det extra obehagligt att läsa, just nu, är att jag läser min gamlamommos bröders brev, och även om det inte är brev från fronten så stupade den ena av dem i Karelen under andra världskriget. Och det faktum att jag läst hans brev, som är väldigt roliga och som ger en bild av en ung man med livet framför sig och med drömmar om framtiden, gör att jag hela tiden ser honom framför mig när jag läser den här boken. Även om jag inte träffade honom (så klart) utan bara har sett bilder av honom så gör ändå breven att det känns lite som att jag känner honom.
 
På tal om världskrig, ser ni Atlantic Crossing som går på SVT just nu? Har bara sett 1,5 avsnitt ännu men är helt fast!
0 kommentarer