Det är kul att se alla olikheter pojkarna emellan: Alex skulle aldrig tacka nej till något sött, medan Adde har mer av en gräns när det gäller sådant. Han blir snabbt nöjd, och så fort han är det så spelar det ingen roll om han har en halv tårtbit kvar framför sig eller några lakritsbitar kvar i skålen, han låter dem vara. Eller så ger han dem åt någon annan. Båda pojkarna delar åtminstone generöst med sig av allt gott åt varandra och åt mig och Wiktor. Ingen får bli utan, och det är fint att se.

 

Själv är jag den som har svårt att låta bli sötsaker eller chips och sånt, snacks av alla sorter. Jag har lärt mig med åldern (nu låter det som om jag skulle vara jättegammal), men jag får definitivt anstränga mig lite för att låta bli och inte vräka i mig hela påsen eller äta hela chokladkakan på en gång. Wiktor däremot är helt annorlunda, han äter en godis och tycker att han har fått mer än nog av sin sockerdos för resten av veckan. Eller så äter han ett par nävar chips och sedan behöver han inte mer, han kan glömma bort chipspåsen och kanske hitta den ett par veckor senare. Det kan inte jag, nej, glömma bort att man har chips i skåpet och till på köpet en ÖPPNAD påse. Nej, nej, nej. Någon här som håller med mig?:)

 

Vilken typ är ni när det gäller sötsaker och snacks? :)