142 månader
Den här dagen har definitivt varit bättre än gårdagen, bra med lite balans ändå: bra dagar växlas med dåliga och sedan blir de bra igen. Jag jobbade medan pojkarna var på dagis och sedan på hemvägen från dagis hämtade vi bullar från Halmes bageri i Köklax. Ett av de bästa bagerierna, bara en sådan sak som service på svenska är ett stort plus!
Adde ville ha rosa berlinermunkar, hans favorit, och jag ville ha något med hjärtan på, och så råkade det sig så att de hade berlinermunkar med hjärtan på. Perfekt! Orsaken till att jag ville köpa bullar var att det är min och Wiktors månadsdag i dag, det kanske kan verka lite töntigt, men det är en sak vi hållit fast vid att komma ihåg den 11:e varje månad. Och varför sluta med något bra? 142 månader i dag sedan vi träffades!
(Bullaaaaaar! Och ja, när Wiktor ber mig se normal ut på en bild, haha!)
Under de här coronatiderna har åtminstone jag känt att det inte alltid är en dans på rosor det här med relationer, varken de där hemma eller att hålla liv i dem till vänner och bekanta utanför hemmets fyra väggar. Och att tillbringa dag ut och dag in tillsammans i en liten lägenhet gör att man minst sagt går varandra på nerverna vissa dagar och perioder, i coronatider mer än annars kanske. Hur upplever ni det?
Då känns det som att man lika bra kan ta varje chans att fira eller uppmärksamma varandra lite extra, visa uppskattning och, ja – lägga till lite fler hjärtan i vardagen. Om de dessutom är gjorda av choklad och serveras på en bädd av friterad deg, rosa glasyr och äppelsylt så är det verkligen inte fy skam det heller :)
Nu ska jag iväg och träffa min vän Andrea, och pojkarna ska hämta veckans matbeställning med Wiktor. Ha en riktigt fin kväll alla!