Helgerna känns som att de alla är lika varandra nu, vi är i vår hemmabubbla och pysslar på med allt vi hittar på att sysselsätta oss med. Jag jobbar. Men den här helgen jobbade jag faktiskt lite mindre, så det var skönt.

 

Vi försöker stänga av teven så gott det går, ofta misslyckas det, men i går till exempel så målade pojkarna, jag spelade både memory, bingo och finns i sjön med Adde och Alex lekte med sina Paw Patrol-leksaker. Båda dagarna var de förstås också ute och så blev det mer lek här inne. Och en del gräl och bråk där emellan om vem som ska ha vilken traktor eller bil eller motorcykel eller legogubbe ... men det är väl sånt som tyvärr är svårt att undvika och som tur snabbt går över.

 

 

Så hade vi både fredagsmys, lördagsmys och söndagsmys med film och popcorn. Det finns få stunder som jag är så tacksam över tid tillsammans som när vi alla fyra sitter i en hop i soffan med en stor popcornsskål och tittar på film. I går blev det Wall-E. I fredags Blixten McQueen och i lördags De 101 dalmatinerna. Och så såg vi också början av Back to the Future del 1. Men vi hoppade till något mer barnvänligt innan något skrämmande började hända.

 

Orsaken till att vi alls kollade början av den filmen var att vi lyssnade på Huey Lewis and the News när vi åt mat och så ville jag visa lite av filmen där deras musik spelas, jag älskar Back to the Future. Och jag blev så klart glad när pojkarna också gillade de snuttar de fick se. Jag ser fram emot att se alla filmer, om några år, med dem. Jag känner mig lite som min pappa i de här situationerna, som vill introducera alla filmklassiker för dem, Disneys klassiker och andra animerade barnvänliga filmer, och så Helan och Halvan och andra filmer som jag vuxit upp till och fortfarande skrattar åt. Adde och jag brukar ibland stiga upp tidigt om morgnarna och kolla på någon brittisk humorserie medan jag dricker morgonkaffet. Det blir en gemensam grej, precis som jag till exempel haft förkärleken för filmklassiker och brittisk humor och annan humor gemensamt med min pappa. Det gör dett jag kanske uppskattar det extramycket nu, att få föra det vidare.