Under hela corontänen och medan vi var i England där innan så hann jag glömma hur lugnt det kan vara när man bara är hemma med den ena av pojkarna. Var och en är de bra på att hitta på saker och sysselsätta sig, så den biten är inget problem, men ofta under corontänen har jag känt mig som en domare som tillbringar hela dagarna med att medla mellan två krigare som strider om en och samma grävmaskin, eller traktor, eller bil, eller pussel, eller mugg ... Så jag känner att den här dagisstarten har behövts, för även om bröderna är bästa vänner så behöver de, precis som alla andra, vara ifrån varandra lite ibland också.