Som hemma, men ändå inte
Nu sitter vi alla i bilen på väg norrut mot Edinburgh. Ser fram emot helgen!
I går hittade vi en stor lekpark nära oss, där pojkarna fick leka av sig när solen äntligen tittade fram efter att det både hade haglat och regnat hela dagen fram till dess. Jag är glad över att vi har allt så nära.
Efter lekparken gick vi till Emma Bridgewater Factory och åt klassiska scones. Alex satt och sa "nam, nam, nam" hela tiden och Adde utbrast då och då att det var jättegott! Härligt att se dem så glada och till sig.
Jag tänkte på hur vi har en vanlig vardag här, precis som hemma, men ändå inte, eftersom platsen och kulturen är en annan. Och eftersom platsen är en annan finns här så mycket att se om dagarna att den där vardagatristessen inte hinner infinna sig på samma sätt. Här finns ju heller inte samma tvätt- eller diskberg som väntar, eller den där städningen eller garderober som borde rensas ur och redas upp. Ni vet. Så det är lite som semester också, men ändå vardag.
Om dagarna är jag och pojkarna på tremanhand, medan Wiktor är på jobb. Också det är som hemma. Samtidigt kan pojkarna lättare bli frustrerade och ledsna, och trötta mitt i allt det nya, liksom jag själv. För eftersom det finns så mycket att göra och se blir dagarna också mer intensiva. Och särskilt i dag känner jag av tröttheten, därför känns det också bra med helg.
Nästa vecka hoppas jag kunna besöka fler trädgårdar, men först Skottland och helg! Ha det fint alla och njut av helgen, kram på er!