Vi har äntligen kommit igång med plockmat, eller BLW-mat, åt Adde. Eller äntligen, jag vet inte om det är rätt ord, men ända sedan han var 6 månader har jag känt en press utifrån att vi verkligen borde köra med BLW åt honom, för annars ska vi veta att han inte kommer att klara av att äta fast mat nååågonsin. Och ju längre vi väntar, desto större björntjänst gör vi honom och VAD?? Är han 7 månader och ni har inte börjat med BLW ännu?

Jag har försökt intala mig att jag och mina syskon aldrig blev BLW:ade, men vi lärde oss ändå att äta vanlig mat utan problem ... ändå har jag fortsatt uppleva lite stress över det hela, känt att vi borde, vi måste och när det inte har lyckats så har jag blivit irriterad på mig själv och undrat vad jag gör fel. Jag har prövat alla tips jag hittat på nätet, men nu när det till sist funkar undrar jag varför jag egentligen stressade? Adde är 9 månader nu, och jag har insett att det är en helt normal ålder att övergå från puréer till mer fast mat. Och man behöver inte ens göra det vid 9 månader, man kan göra det senare, eller om det funkar tidigare – jättebra!

Jag kan bli rent ut sagt tokig på alla förståsigpåare när det gäller bebisar, som alltid vet bäst och enligt vilka man själv alltid gör fel. Just när det har gällt fast mat har jag också känt att jag själv inte varit redo, jag har inte vågat ge honom annan fast mat än majsbågar som han har knaprat på sedan han var 5 månader. Men nu har vi i ett par veckor försökt lite mer aktivt med olika saker, och till och med ägg lyckas nu. Först försökte jag och försökte med olika bebisomeletter, men det var den enda mat som Adde inte gillade. Sedan, vips, när jag kokade ägg åt honom så åt han gladeligen både vitan och gulan. Hurra!

Så nu funkar det bra, och jag är glad och känner mig inte som en misslyckad mamma och pris och lov mitt barn kommer att kunna äta annat än soppor och puréer nu (för det skulle han ju garanterat inte ha kunnat annars ...), han kommer att lyckas bra i både dagis och skolan och kommer senare i livet till och med kunna gå på dejter utan att sitta och sörpla i sig mosad fisk.

Så ett exempel på mat är en liten buffé som den här ovan med ekologiska matvaror (räcker några dagar, förutom ägget och tomaten): kokad couscous med lite olivolja i, riktigt mjukt kokade broccolibuketter, tunna tomatklyftor som fått bli mjuka i ugnen (med lite olivolja), ett hårdkokt ägg och så hummus (kikärtor, olivolja och den här gången färsk rosmarin från trädgården som sedan mixas till en slät smet). Gurka är en stor favorit nu. Adde får sitta och tugga på en halv sådan när jag matar i honom det som inte går att äta med fingrarna ännu, som couscous med hummus (eller jag vet, det går, men det blir onödigt klottigt tycker jag).