Imponerande dinosaurier

Vintern har, som jag tidigare skrivit, varit periodvis rätt jobbig på grund av att Alex varit sjuk så ofta, eller egentligen i olika grad hela tiden. Trots det har vi som tur hunnit med en del roligt program den senaste månaden, vilket har piggat upp. En sak som är värd att skriva om i efterhand är dagen med dinosaurier på Heureka för två veckor sedan.
 
 
Adde är i en ålder då han intresserar sig för väldigt många olika saker, bilar och fordon förblir nummer ett, men vid sidan om det har bland annat dinosaurier stått högt på listan den senaste månaden, och därför ville vi hinna med ett besök på Heurekas dinosaurieutställning så länge den varade.
 
 
Det var en kul dag och en häftig utställning, även om den var ganska liten (sett till kvadratmeter, men dinosaurierna var stora). Det var svårt att få annat än suddiga foton när vi var där för Adde ville kolla än hit, än dit och det var WOW och det var OJ DÄR! om vartannat. Härligt att se glittret i hans blick när han tittade på allt! 
 
 
Det fanns också en sandlåda för barn där de fick pröva på att vara arkeologer och gräva fram dinosaurieben, vilket var väldigt uppskattat!
 
 
Det som fanns på utställningen imponerade, det var häftigt att se allt tyckte även jag och Wiktor. Ett par timmar flög snabbt iväg, även om en del av det gick åt till att gå runt på det övriga Heureka.
 
 
Det häftigaste var de jättelika dinosauriemodellerna som rörde på sig. De hade byggt upp en hel liten värld med växter (av plast) och med både ljud- och ljuseffekter som gjorde att det kändes som att dagen växlade till kväll och natt och som att vädret växlade från bra till sämre (eller häftigare) med åska och blixtar.
 
 
Som ni ser var åskådarna rätt små bredvid dinosaurierna här. Varje gång jag ser något om dinosaurier eller läser om dem, eller när jag stod bredvid dessa jättelika modeller, har jag lika svårt att greppa att de verkligen har existerat på riktigt, det verkar så otroligt alltihopa. Jag minns också fortfarande hur rädd för dinosaurier jag blev efter att jag hade sett Jurassic Park på 1990-talet. Jag var t.ex. livrädd för att de skulle dyka upp i verkligheten, ha ha. Någon annan som har den typen av minnen?
 
 
Ett minus på utställningen var att drt var så packat med folk där att det var krångligt att gå med barnvagnen där. Och när jah köade till skötrummet kändes det som att bli slängd till lejonen bland alla lättirriterade, stressade och övertrötta mammor.
 
Som tur är båda pojkarna lätta att ha med sig och lättroade. Jag var rädd för att tappa bort Adde, men han följde med oss utan problem. I högtalarna ropades det dock hela tiden ut namn på barn som väntade i infon på sina föräldrar eller namn på föräldrar som väntade där på sina borttappade barn. Det förvånade mig inte det minsta att folk kom bort i kaoset där. Men trots det var det klart värt det! Det var en kul familjedag!
 
Nu ska jag snart skjutsa min mamma till tåget, det har varit kul att ha henne här under helgen, och sedan ska jag ut och äta med min vän Maria. Ha en fin kväll alla!
0 kommentarer