Redan fem månader

Samma dag som vi körde ner från Österbotten, den 2 januari, blev Alexander också 5 månader. Fem månader! Jag får lite panik ibland – som nu – över hur snabbt tiden går. Snart är det halvårskontroll och efter det är han ju knappt en baby längre, utan något mitt emellan barn och baby. Hjälp!😭
 
 
Det är i alla fall härligt att se hur hans egen personlighet framträder mer och mer, och de två adjektiv som inte bara jag och Wiktor, utan också alla som träffar honom verkar använda när de beskriver honom är framförallt glad och sedan nöjd. Och det är han. Det är också så som jag minns Adde i samma ålder, men Alex är ännu lugnare, på ett nöjt sätt. Han är lugn eftersom han är nöjd. Och han trivs bra på mattan för sig själv långa stunder, underhåller sig med att snurra hit och dit och titta på – och framförallt bita i – leksaker. Allt ska tuggas på nu! Gissar att tänderna snart kommer ...
 
Han "pratar" också utan uppehåll, jollrar, skrattar och gör olika ljud. Det är också kul att se hur han och Adde redan kommunicerar ibland, och Adde är redan Alex största idol. Han ligger gärna, eller sitter i sittern, och bara tittar på när Adde leker.
 
 
Hans favoritmjukisdjur är ju en likadan hund som Adde har, det här är den kopia som vi skaffade till Bobbe (Addes mjukisdjur), men som Adde inte accepterade och sedan själv gav till Alex bara några dagar efter att vi kommit hem från BB. Vi har dock inte riktigt kommit fram till om han heter Hubbe eller Hobbe, men jag gissar att det kommer att bli Hobbe riktigt definitivt i något skede (verkligen stora problem man har, haha 😂).
 
Vi har börjat med smakportioner, och det går bra. Han är inte lika förtjust som Adde, som blev arg varje gång hans portion var slut, men han gapar och äter det vi ger honom. Smakportioner började vi med för en månad sedan, och i går började vi med gröt, och även det går ner utan problem – som tur! Jag hade trott att det skulle bli som med mig och min syster, hon som är näst äldst i vår syskonskara. Jag åt allt som bjöds åt mig och hon åt sedan knappt något alls, så det var det jag var inställd på att skulle hända även nu. Men än så länge verkar det gå bra! Och när det gäller mig och min syster är vi lika matglada i dag och min syster är dessutom mer intresserad än mig av mat, så där ser man hur mikroskopisk roll den skillnaden som små barn kan spela i det långa loppet.
 
Något som inte går bra är amningen, även om jag fortfarande försöker, och där försöker jag även trycka undan alla tankar på misslyckande och förväntingar som samhället har (det går så där än så länge). Från mitten av november började det krångla rejält på grund av Alex förkylning som höll i sig, och fortfarande håller i sig och som har blivit bättre ibland och sedan sämre igen. Och när vi kom upp till Österbotten började han totalvägra, så nu är jag glad om det ens lyckas på morgonen. Kanske jag skriver ett skilt inlägg om allt det där senare, det blir annars en novell för sig här i inlägget 😄
 
 
Alexander svänger från rygg till mage, men inte tillbaka. Det är konstigt också hur stressad jag kunde vara över sådana här saker med Adde, men nu tar jag det lugnt. Adde var betydligt snabbare med att svänga åt båda hållen än Alex har varit, och det visar bara hur olika bebisar verkligen är. De har olika styrkor och olika personligheter redan nu, och man behöver inte ta någon stress. Det är ju sådant man får höra redan med första barnet, men man vågar aldrig riktigt lita på det då, men nu gör jag det.
 
Det är en stor skillnad nu med andra barnet: jag kan känna större lugn och större tilltro till att allt kommer i sinom tid, för man har redan sett det hända en gång. Man vet, och man jämför då inte heller på samma sätt – gaah vad jag har kunnat hata det där jämförandet mammor emellan när det gäller våra barn! Det som man gör ibland även om man inte vill och försöker att låta bli, men som ändå ibland dyker upp i huvudet.. Vilken onödig stress det skapar! Och vad ger det för signaler till barnen? Jag är så glad att slippa det den här gången.
 
Nu ska jag strax packa ner Alex i vagnen och så ska vi ta en vagnpromenad innan vi hämtar Adde från dagis. På vägen dit tar vi en sväng via bageriet och köper veckans fredagsbakelser, man måste balansera promenaden med något gott, hehe. Bakelserna äter vi sedan när Wiktor kommer från jobbet och firar in helgen på det viset.
 
Hur ser er dag ut? <3
bebis familj
0 kommentarer