Dopet

Snart är det redan tre månader sedan Alex döptes den 14 oktober 2018 och fick namnet Alexander Nils Olof. Mellannamnen fick han efter Wiktors respektive min morfar. Jag hade tänkt lägga upp bilder här så fort jag fick fotona från fotografen Sarah Karjalainen, men jag fick dem just när jag hade som stressigast med min skrivkurs, så det blev inte av då. I stället får det bli en tillbakablick nu på en av höjdpunkterna för oss under året och särskilt hösten 2018.
 
En annan höjdpunkt var Addes 2-årskalas som jag skrev om HÄR. Sedan var det också bland annat roadtrippen vi gjorde i Toscana i april som jag skrev om HÄR samt när jag hälsade på hos min syster i Köpenhamn, läs om det HÄR.
 
 
Det är som sagt Sarah Karjalainen som har tagit alla bilderna. Vi har haft förmånen att få ha henne som fotograf flera gånger. Hon fotade även Addes dop, Addes 1-årsfoton, hans 2-årsfoton och så Alex 1-månadsfoton och en del familjefoton på oss alla fyra, liksom bilder på mig och Wiktor. Vi har alltid varit lika nöjda med hennes bilder. Att anlita henne som fotograf på dopen har varit min och Wiktors doppresent till Adde och Alex. 
 
 
Alex döptes i Esbo domkyrka. Adde döptes i Malax kyrka, samma kyrka som jag och Wiktor gifte oss i, och planen var från början att också döpa Alex där, men det blev logistiskt lättare att döpa honom här eftersom hälften av gästerna kom från utlandet och hälften från Österbotten. Då blev Esbo en mittpunkt där det var möjligt för alla att mötas.
 
Det kändes inte lika nervöst inför den här ceremonin som när Adde döptes, jag lyckades tänka att det inte är någon fara om Alex gråter eller om Adde har myror i byxorna. Allt gick över förväntan och så var dessutom vår präst jättebra. Alex sov under hela ceremonin, och Adde satt på sin stol med knäppta händer och verkade förstå stundens högtidlighet till hundra procent. Sedan kom han fram och hjälpte prästen att torka dopvattnet från Alex huvud. Han var så otroligt söt! 
 
 
Både när Adde döptes och nu när Alex döptes har jag önskat att jag skulle orka fixa än det ena och än det andra av allt jag sett på Instagram och i andra bloggar, men som tur har jag båda gångerna lyckats vara realistisk med vad jag orkar. Det är rätt ovanligt för mig. När Adde döptes gjorde jag och mina systrar vimplar som vi använde på det här dopet också. Sedan pyntade vi med vita och blå ballonger, vita rosor och så satsade vi på pajer (en vegansk och en med räkor), sallader och laxsnittar (vanliga och även veganska med vegagenröra i stället för laxröra). Det blev hur bra som helst!
 
Till vår hjälp hade vi som tur mina syrror och min ena systers sambo som alla bodde här ett par dagar innan. De bor alla utomlands, så de passade på att stanna lite längre, vilket jag var glad för! Och det var bra att inte bara ha praktisk hjälp utan även ha nära och kära som kan säga till en när man börjar stressa för mycket. Särskilt när det är amningshormoner inblandade och än det ena, än det andra tenderar att verka större än det är.
 
 
Tårtan bakade vi själva, men dekorationerna och marsipanen beställde vi från Andreas Knips hembageri i Kvevlax, bara en bit från mina föräldrars hus, så de tog med det när de kom hit till dopet. Vi gjorde likadant när Adde döptes och det funkade lika bra den här gången. Blev så nöjd med tårtan! Jag hade också lust att baka cakepops, cupcakes och allt möjligt annat, men jag lyckades hindra mig själv, och mina systrar och Wiktor lyckades hindra mig framförallt, haha. I stället köpte vi havrekex fyllda med choklad från Ikea. Och det var bra för mig att se att det dög hur bra som helst det också.
 
 
Dagen blev jättelyckad! Och tack vare att jag inte gjorde mer än jag klarade av inför den här dagen så kunde jag njuta lite av dagen också, det var också till stor del tack vare mina systrar som hjälpte till en massa under dagen och förstås Wiktor. 
 
Jag var jätteglad över att ha alla samlade hos oss, glad över att alla tog sig tiden att komma – också från utlandet. Det var en fin dag på alla sätt! Och jag kan verkligen än en gång rekommendera att ha fotograf på dop (och andra tillställningar också förstås). Vi fick jättefina foton med släkt och familj som man annars inte skulle komma sig för att gå till fotgraf för att ta, foton som blir värdefulla minnen. Och bor ni i samma trakter som oss så rekommenderar jag så klart Sarah Karjalainen, och det här är inte sponsrat på något sätt utan bara min ärliga, personliga rekommendation.
 
Instagram kan ni se några fler bilder från själva ceremonin!
0 kommentarer