Akuten

Kvällen började bra i går, för det råkade sig så att det var just då som jag hade bokat in massage. Wiktor uppmanade mig till det förra veckan, och då bokade jag in det till i går kväll, och det behövdes mer än någonsin efter de sömnlösa nätterna. I dag är jag riktigt mör i hela ryggen och det känns bra.
 
Men, efter massagen blev det en jobbigare kväll, för trots att vi gav Alex ventoline så fortsatte det pipande ljudet när han andades, så vi beslutade oss för att föra honom till akuten. Wiktor hade packat allt åt mig så det var bara att åka när jag kom hem (vi ringdes om läget så fort jag kom ut från massagen). Vi tänkte att det var säkrast att packa med allt som kunde behövas ifall vi blev tvungna att stanna över natten.
 
 
Som tur var det ingen kö, och vi fick snabbt träffa läkare och alla konstaterade att andningen inte lät något vidare. Trots det var Alex som vanligt glad och sprallig och charmade sköterskorna, han är för härlig! <3 De gav först ventoline i tre omgångar samt kortison och sedan satt jag där med honom och väntade mellan gångerna, de höll koll på andningen och kom och lyssnade på lungorna mellan varje omgång ventoline. Såsom det lät under tiden vi var där var jag säker på att vi skulle bli tvungna att stanna över natten, men sedan var läkaren ändå nöjd med värdena och med hur ventolinen verkade, så vi fick åka hem.
 
Det var med delade känslor för min del, för själv såg jag ingen skillnad mellan nu och då för tre veckor sedan när vi var på sjukhuset, men jag ville ändå lita på läkaren. Så vi for hem och höll tummarna, klockan var 1:00 när vi kom hem. Natten var sedan den lugnaste på hela veckan. Tur det med tanke på all ventoline Alex fick!
 
Nu ska vi bara fortsätta ge ventoline så länge han har symptom, och om det inte blir bättre ska vi åka tillbaka till sjukhuset. Så vi håller tummarna för att det äntligen ska börja ge med sig på riktigt. Jag känner att det är svårt att veta hur läget är när Alex är så glad hela tiden. De konstaterade detsamma i går: att han är betydligt gladare än han borde vara när man ser värdena. Men hur ska jag veta det här hemma där han inte är kopplad till en maskin? Och när jag inte själv är läkare. Vi får helt enkelt bara lita på magkänslan gissar jag.
1 kommentar
Christina

Åh vad jobbigt! Vår son fick förkylningsastma när han var liten så vi har också använt massor av läkemedel tyvärr... kortison är ju inte bra... så trist när jag minns tillbaka.
Om du vill ha tips på en vetenskaplig produkt (Nobelprisad forskning) som är helt säker för kroppen så kan du kontakta mig.