Upp och ner, och ner och upp igen

Skillnaden mellan i går och i dag är som natt och dag. Det är i alla fall skönt att gång på gång få det bevisat för sig att en dålig dag inte håller i sig för alltid, vilket ibland är svårt att komma ihåg i stunden, till exempel i går när jag mot kvällen till sist fick lust att säga upp mig från mammaledigheten och göra något helt annat (cabaretdansare i Frankrike, vad som helst, haha!).
 
Alex grät nästan non-stop den tid som han och jag var hemma på tuman hand. Till sist började jag misstänka att det inte var snörvlandet som var problemet, för det släppte ganska snabbt på morgonen, utan att han i stället var hungrig – trots att jag hade ammat honom oftare än vanligt under förmiddagen. Så jag prövade med att ge honom en flaska ersättning, och genast blev han lugn och somnade. Och han var åtminstone lugn under tiden som vi hämtade Adde ...
 
 
Orsaken till att jag började misstänka hunger var att enda gångerna Adde grät på det sättet som baby var när han var hungrig (trots ihärdig amning). Med honom började amningen aldrig funka helt problemfritt, så det kändes inte så konstigt då, och nu fick jag flashback till det och blev nervös över att amningen som började så bra kanske redan börjar gå mindre bra ... Förhoppningsvis var det bara i går. Som sagt så har den här förmiddagen varit lugn. Alex ligger nöjd och jollrar och sparkar på sin filt och jag har kunnat skriva och jobba på med mitt utan problem.
 
 
Så nu har jag fått min text klar till inlämningen (deadline i morgon). I går kunde jag inte skriva alls, och även om Wiktor alltid tar över ansvaret här hemma på kvällarna så att jag ska kunna jobba med egna grejer en stund, så fanns det varken lust eller energi till det i går kväll. Efter en gråtig förmiddag och sedan en eftermiddag när varken jag eller någon av pojkarna var sitt bästa jag och en dag då jag dessutom glömde att äta (bara det kan ju få det att kännas som att världen går under för minsta lilla sak), så kändes allt bara jobbigt. Så jag tog en snabb promenad, grät en skvätt och kände mig allmänt dålig en stund, och sedan tog jag en kväll framför teven och gick och lade mig tidigare än vanligt. Det ledde till att jag vaknade med helt ny energi i dag.
 
 
Det är i alla fall positivt att kropp och knopp kan göra en omstart så där, och även om livet går upp och ner och åker hit och dit under en och samma dag så svänger det alltid till det bättre igen – förr eller senare, ibland förr som den här gången. Så i dag har jag skrivit och skrivit, druckit kaffe och ätit chokladmandlar, plockat in dahlior från trädgården och livet har känts bra. Och om en timme ska jag och Alex hämta Adde. En bra tisdag!
0 kommentarer