Röriga (bra) dagar

Jag var glad över att ha Adde hemma en extra dag från dagis i går. Ibland blir det så tydligt att jag ser honom mer sällan nu när han är där om dagarna. Det är en konstig känsla att gå från att umgås hela dagarna, varje dag, till att knappt veta vad han gör mellan klockan 8 och 14 fyra dagar i veckan.
 
Jag tänkte på det extramycket på eftermiddagen när vi var ute i sandlådan här på gården på den gemensamma lekplatsen. En sak som är bra med barn i den här åldern (och jag gissar att det gäller andra åldrar också) är att man tvingas vara så närvarande. Vi satt där i sandlådan och Adde gav mig en spade och valde ut en lastbil åt mig och sedan valde han ut en spade och lastbil åt sig själv och sedan fick jag instruktioner om att sätta sand på lastbilsflaket och sedan vidare instruktioner om var jag skulle kippa ut sandlasset. Och om jag verkade lite frånvarande var det genast en liten kille som tyckte att jag borde fortsätta lasta sand. Han blir en bra arbetsledare en dag, haha :)
 
 
De senaste dagarna har varit allt annat än lugna, jag inser gång på gång att det inte alltid är det lättaste att vara en närvarande mamma till två barn, trots att jag är mammaledig, och gå en skrivarkurs och försöka ta mitt eget skrivande på allvar OCH hinna ha ett eget liv vid sidan om OCH se min man där emellan och då hinna prata om något annat än blöjinköp och barnens matrutiner. Därför var sandlådshänget särskilt bra igår.
 
De här senaste dagarna har jag känt att jag jagar från det ena till det andra för att hinna ikapp med mina egna planer efter dop och födelsedagsfirande och besök. Ena stunden sitter jag och skriver, andra stunden parkerar jag leksaksbilar med Adde, nästa ammar jag Alex, sedan byter jag ett par blöjor, sedan försöker jag igen samla tankarna och producera lite kuslig text (en spökhistoria), sedan ammar jag Alex på nytt samtidigt som jag med ena handen bygger Duplo med Adde  och sedan sitter jag och läser kurskamraternas texter. Och så matrutinerna där emellan, lunchen som ska fixas, mellanmålet som ska serveras (och vad sjutton ska vi äta till middag??) och så kommer Wiktor hem och det blir hej, hej och sedan går jag upp till ovanvåningen och sätter mig där och jobbar till 21:30 eller 22. Puh! Lite sömnbrist på det så känner man sig som att man har allt på koll, haha.
 
Men det positiva är i alla fall att även om man känner sig rörig i skallen ganska ofta så de stunder man kan tillåta sig att ta ett steg tillbaka och se på allt, se att pojkarna är nöjda och glada och världens finaste, så känner man att man gör det ganska bra ändå. Bollarna hålls i luften och man kan klappa sig lite på axeln. Jag hoppas att ni också gör det och kommer ihåg hur bra ni verkligen fixar allt när ni riktigt tänker på det! <3
 
 
Så det blir bra. Trots allt så känner jag det ganska starkt just nu. Det kommer alltid rörigare dagar och jag är en sådan som behöver dem, jag behöver känna av ett tempo och känna att jag har fullt upp, då trivs jag, men sedan behövs de där lugnare dagarna emellanåt och stunderna när man bara är för sig själv ens en liten stund och hinner dra efter andan lite. Och med lite sandlådehäng där emellan med världens finaste Adde så håller man sig på banan, och kommer ihåg vad som är viktigast.
 
I dag är Wiktor borta till sent i kväll så jag och Alex är som vanligt hemma på tuman hand först och sedan hämtar vi Adde. Jag har förberett fredagsmys deluxe åt oss i kväll med bland annat en massa frukt framför Bolibompa och så fort Adde är nattad ska jag sätta mig ner och skriva tills Wiktor kommer hem. Alex har den senaste tiden somnat ungefär samma tid som Adde, så jag håller tummarna för att det lyckas i kväll också ...
 
Ha en riktigt härlig fredag alla!
0 kommentarer