Lite mer energi

I dag känns det som att energin har återvänt lite, och dagen började bra med frukost och sedan en promenix med min granne och vän Maria. Just nu följer jag prinsbröllopet för fullt, mest av tradition eftersom jag sett typ alla tv-sända kungliga bröllop sedan jag var liten. Sitter redan och irriterar mig på när de kommenterar felaktigheter om historiska fakta i TV4 och säger Windsdor i stället för Windsor ... hehe.
 
 
I går kväll lyxade vi till middagen här hemma lite och åt moules marinières efter att Adde hade somnat. Jättegott! Körde alkoholfritt vitt vin i såsen och sedan drack jag samma vin til. Brukar inte gilla alkoholfria viner, men det här var helt okej – Torres Natureo Muscat. I såsen märkte jag ingen smakskillnad alls. Annars brukar jag sällan dricka annat än vatten som gravid, på restaurang väljer jag ibland alkoholfritt öl till, tycker att det smakar bäst av de alkoholfria alternativen – inte att dricka bara så där, men till mat.
 
Fortsätter att följa bröllopet här nu och så vill jag säga: Ha en riktigt fin lördag alla!
0 kommentarer

Vecka 30 och den stora tröttheten

I tisdags började vecka 30, och den här veckan har vi förhoppningsvis passerat 3-månadersgränsen, det vill säga att det är mindre än tre månader kvar av graviditeten om jag räknar med att gå två veckor över tiden. Den här veckan har jag hittills känt mig som en tvättäkta zombie. Jag är så trött, och framförallt under morgon, förmiddag och tidig dag. Sedan mot eftermiddagen brukar det börja lätta en aning. Det är inte samma trötthet som när man inte har sovit, för det känns inte som att jag håller på att somna, utan mera som att jag faktiskt har en parasit i mig som suger all energi ur mig och som gör de enklaste saker tunga att uträtta.
 
Jag har försökt tänka efter hur det var när jag väntade Adde, och minns att jag ungefär tre månader före beräknat datum då hade en period av extrem trötthet. Jag minns att jag var på en möhippa, men bara orkade med första programpunkten och sedan gick hem och däckade på soffan där jag sedan sov resten av dagen. Nu är det lite svårare att bara lägga sig på soffan hela dagen och typ ... äta lakrits. Det skulle jag helst vilja göra. 
 
Jag minns också att jag, när jag väntade Adde, undrade över hur man orkar med en graviditet sedan när man har barn från förut och då inte bara kan dra täcket över huvudet och vänta tills man har mer energi. Nu vet jag hur man gör: man försöker vara snäll mot sig själv, tänka att det här är tillfälligt och t.ex. servera burkmat till lunch (så fixar Wiktor bättre mat till middag), själv äta smörgåsar till lunch och så får underhållningen bestå av att Adde leker här inne med sina bilar och jag ligger på soffan och säger "vad bra, vilken fin grävmaskin du har!" när han söker min uppmärksamhet. Typ så. Med andra ord tänker jag inte kräva mer av mig själv än att få dagarna att fungera. Det där med att vara världens bästa mamma tar vi på nytt när energin återvänt lite.
 
 
Det blir med andra ord mest bara riktiga måsten de här dagarna, inget extra, men jag har i alla fall tvättat allt i mammalådan som vi fick hem för ett par veckor sedan. När jag väntade Adde strök jag allt efter att jag tvättat det, den här gången nöjer jag mig med att tvätta och vika in det ...
 
Jag är verkligen glad över mammalådan, de har överträffat sig själv med den i år, allt är jättefint! Nu hänger allt på tork och så får vi väl så småningom börja fundera på andra förberedelser, det är väldigt få grejer egentligen som behöver fixas, men det är ändå bättre att göra en sak i taget under en längre tid än att spara allt till sista minuten. Vi ska bland annat skaffa ett skötbord, ett sådant hade vi inte med Adde eftersom vi inte hade plats för det där vi bodde under hans första månader, och lite senare ska vi skruva ihop vaggan på hjul som vi använde Addes första månader. Då hade vi den mest på grund av utrymmesbrist, men vi tyckte att den var så praktisk att vi kommer att använda den de första månaderna nu också.
 
(Bild från när vi fick hem mammalådan och öppnade den.)
0 kommentarer

Dags för dagis!

Vi hämtar inte in posten varje dag, har fortfarande en tendens att glömma bort det sedan vi flyttade från höghuslägenhet till radhus, så fredagens post tog vi in i lördags. Där bland breven fanns det, beslutet om dagisplats. Jag hade glömt bort det helt och hållet, kanske mest för att jag varit så inställd på att vi inte kommer att få den dagisplats vi har hoppats på. Så jag öppnade brevet smått likgiltig och beredd på att läsa "ni har inte beviljats ..."
 
Men så stod där "ni har beviljats plats", och just på det dagis vi hoppades på! Jag läste det om och om igen och bad sedan Wiktor kontrollera det också: "Står där verkligen att vi har fått plats, står det så?" Och han nickade och jag blev så otroligt glad! En hel massa stenar lyfte från axlarna och jag kände mig lättad till tusen.
 
 
Jag har tidigare skrivit om mina känslor kring dagis här och här, och det här dagiset som vi önskade få plats på kändes bra när jag och Adde besökte det i höstas. Det ligger dessutom på promenadavstånd från oss och på vägen till Wiktors jobb. Så från och med september kommer Adde att gå där tre dagar i veckan. Ett plus är också tidpunkten för starten, för Wiktor kommer att kunna vara med Adde där på inskolningen och ta hand om den biten. Jag tror det är bättre på alla sätt, eftersom Wiktor bara har positiva upplevelser från sin egen dagistid. Om jag skulle vara där med Adde är jag rädd att jag skulle överföra min egen ångest för hela grejen på honom, helt i onödan.
 
Så det har löst sig på bästa möjliga sätt. Det känns också som att det blir bra för Adde att vara där de där dagarna, som inte kommer att vara jättelånga dagar heller, i stället för att vara här hemma med mig som antagligen mest kommer att sitta och maratonamma i början av hösten. Det enda som jag är nervös över är att det blir många stora förändringar för honom på så kort tid, både ett syskon och dagisstart, men jag hoppas det ska gå bra det också!
1 kommentar