Ansökan är skickad

Vi har en härligt solig dag här också i dag! Jag har fixat undan en del ärenden nu under förmiddagen, bland annat har jag ringt och talat med det dagis som vi hoppas få plats hos för Adde i höst på deltid. Det är otroligt svårt att få plats så nivån på min oro för det här är ganska så hög, och ångesten för att ha honom på dagis är ännu högre. Det dagis som vi har sökt till är det enda dagis som jag gått in på utan att själv få ångest, jag får ångest av både dagis och skolor fortfarande, och till och med om det kommer ett gäng barn emot mig på gatan eller sätter sig i närheten av mig på buss eller metro får jag det. Det har helt enkelt fastnat en känsla i mig sedan jag var liten att alla barn är elaka. Jag vet ju i min logiska del av huvudet att det inte är så, men kroppen reagerar ändå på det sättet.
 
 
Jag har tidigare skrivit om att jag är rädd för att Adde ska behöva vantrivas på samma sätt som jag gjorde på dagis, eller utsättas för sådan mobbning som jag utsattes för inom familjedagvården. Samtidigt försöker jag intala mig att vi har fler alternativ här, OM något skulle hända så finns det möjlighet att byta ställe här, en möjlighet som inte fanns på den lilla ort som jag växte upp på. Och nu håller vi verkligen tummarna för att vi får plats på det dagis vi hoppas på!
 
Adde sover nu, och när han vaknar ska vi gå ut och gå i solen och ta en sväng via butiken och bibban. Njuter av tulpanerna på köksbordet gör jag också!
2 kommentarer
Fredrika Lindell

Hej! Måste bara skriva att jag förstår dej så bra! Fast jag inte själv har så dåliga erfarenheter från dagis som liten har jag tvekat att föra vårt äldre barn på vård när jag varit hemma med lillasystern. Jag ansökte nog om en plats på 20 h på dagis men tog sedan ändå inte emot platsen för jag kände så starkt att hon var för liten för ett intensivt dagisliv (hon var 1,5 år då, vilket ju ändå är helt ”normal” ålder för dagisstart). För övrigt har vi 1 år 9 mån mellan barnen. Man blir ju som gravid dessutom lite extra nojig över första barnet, så det är ju inte helt lätt att fatta dylika beslut! Storasyster har nu som strax 3-åring fått börja församlingens klubb, tre förmiddagar i veckan och hon stormtrivs och det har känts som lagom mycke program för henne och lagom för mej med. Och nu när lillasyster är 1 år skulle hon faktiskt villa vara med storasyster jämnt :D Men storasyster behöver mer å mer jämngammalt sällskap så hon måste få gå till klubben. Så just nu är vi väldigt nöjda med vårt system. Men visst var det mycket jobb att ha både två hemma heltid i ett år, men kan inte heller säga att jag ångrar det nu. Ville bara berätta om den modellen och säga att du har mina sympatier i våndorna! Det kommer nog att bli bra hur ni än gör, ni verkar vara så måna om era barn och goda föräldrar <3 Kramar åt er!

Rebecka Lindström

Usch, låter jobbigt med ångest. Tror säkert det blir jättebra när inskolning är över och ni är inne i rutiner! Hoppas det blir bättre!