Vecka 35

I dag börjar vecka 35, och jag har också haft rådgivning. Dagen har gått i ett eftersom vi haft byggubbar springande här halva dagen, de fixar sådant som vi bett om att ska fixas i samband med årsgranskningen av lägenheterna här, och det är svårt att riktigt koncentrera sig på annat när de är här, samtidigt som jag så klart är glad att få allt fixat. Fram till att jag och Adde gick till rådgivningen läste jag mest Att föda, av Gudrun Abascal. Läste den också förra graviditeten och tyckte om den, så därför läser jag den på nytt. Jag gillar böcker om graviditet och förlossning utan extra babbel, bara rakt på sak och kort och gott: så här går det här till och så här går det där till, förbered dig på det här, men också på det här. Typ. Vilka graviditetsböcker gillar ni?
 
 
Rådgivningsbesöket gick bra, det enda var att jag inte hade gått upp i vikt de senaste veckorna, vilket jag själv var förvånad över och först blev oroad över, men magen hade växt enligt kurvan och hjärtljuden var bra så babyn mår bra, och det är huvudsaken.
 
Jag var också glad över att få tala om förlossningen med någon igen för de senaste veckorna har tankar på den snurrat och snurrat i huvudet på nytt. Det är också en orsak till varför jag läser Abascals bok igen. Jag längtar till den 6 juli när jag får träffa läkaren som då ska kontrollera hur livmodern och allt ser ut sedan förra kejsarsnittet, förhoppningsvis kan jag få lite lugn i tankarna när jag vet hur läget verkligen är.
 
 
 
 
I övrigt mår jag bra fysiskt, känner mig gravid nu, i meningen att det känns att jag har en stor boll till mage. Det är fortfarande inget jag gillar eller känner mig bekväm med, vill mest bara ha tillbaka min egen kropp, få börja träna som vanligt igen och slippa känna mig ... tjock. Wiktor säger varje gång åt mig: Du är inte tjock, du är gravid! Och jag kontrar med: Och skillnaden rent praktiskt är just nu?
 
Som tur är det tillfälligt och jag accepterar läget, jag vet att det är värt det i slutändan och så vet jag att efter förlossningen är det som om graviditeten aldrig existerat. Åtminstone kände jag så förra gången: nio och en halv månad av att inte gilla att vara gravid och så lite mer än ett dygn inne på förlossningen och så vips känns det som att de där månaderna aldrig har existerat. Det känns bra att jag vet att det kommer att kännas så den här gången.
 
 
Det slog mig i dag att jag nu är nästan lika långt som jag var förra graviditeten när mina kompisar ordnade babyshower för mig, på bilden här ovan var jag i vecka 36 och hade blivit mammaledig tre dagar tidigare. Om exakt en vecka blir jag officiellt mammaledig med nr 2. Skillnaden mentalt är att jag då kände det som att det var jättekort tid kvar eftersom jag räknade med 4–5 veckor till (men jag hann vara 7 veckor hemma utan baby), och nu vet jag tack vare, eller på grund av, den tidigare erfarenheten att det kan vara ganska lång tid kvar. Jag räknar med 8 veckor till, så blir det en glad överraskning ifall något händer innan. Jag har heller inte bråttom, har en hel del att sysselsätta mig med innan dess ...
1 kommentar
Mirre - Sweetwords

Oj vad fort det gått, jisses snart där ju