Identitetskrock och mammaliv

Dagen började med psykologbesök för min del. Jag har ju gått där ett par gånger i månaden sedan januari, och det har känts bra. Ibland har det varit lite av en livlina under jobbigare perioder de senaste månaderna. Det är trots allt en stor omställning med en graviditet, det är något som sätter tankarna i rörelse. Sedan är det inte alltid lätt, har åtminstone jag upplevt det som, att vara hemma med barn. I augusti har jag varit hemma i två år.
 
Länge var mammalivet, hemmalivet något som jag inte alls ens kunde föreställa mig själv i, så när man då plötsligt inser att man snart varit hemma två år och dessutom kommer att fortsätta vara hemma blir det lätt en inre identitetskrock, och då är det bra att få bearbeta och bolla de tankarna med en utomstående som har ett annat perspektiv än man själv på saker och ting. Om man grubblar på egen hand blir det lätt att man fastnar, och det viktigaste med tankar och funderingar tror jag alltid är att man hittar ett sätt att komma vidare med dem, att inte fastna.
 
 
Jag är glad över att jag har valt att vara hemma så pass länge, det var viktigt för mig direkt från början, samtidigt så tror jag i alla fall att jag inte är den enda mammalediga som tampas med motstridiga känslor när det gäller en själv och ens egen roll. Livet fortsätter som förut utanför hemmets väggar, det går vidare, och det är lätt att börja fundera på om man nu med det val man gjort blir utanför, sackar efter när det gäller jobb och karriär till exempel, eller i viss mån också det sociala livet. För att vara hemma har åtminstone för mig många gånger det senaste året känts ensamt. Det var inte alls så det första året jag var hemma, men jag upplever att det är annat också med en baby som behöver väldigt mycket av en, än med en väldigt företagsam och för sin ålder självständig liten kille. Vi får därför se hur det blir igen nu när vi får en baby, jag gissar att det förändras på nytt då till det som det var första året.
 
Jag hoppas ni missförstår mig rätt: att vara hemma och få se sitt barn växa upp och vara närvarande, ha tid att på riktigt umgås och finnas där för sitt barn är otroligt värdefullt, och jag är glad över att jag har kunnat vara hemma så länge, haft den möjligheten. Samtidigt som det i perioder kan vara omtumlande och man ibland är rädd för att tappa bort sig själv i det hela.
 
 
Efter psykologbesöket hämtade Wiktor och Adde mig, och när Wiktor for till jobbet gick jag och Adde till Iso Omenas köpcentrum där vi kollade på rean lite, det är en del som behöver handlas nu inför dagisstarten, och jag blev glad när jag hittade de här innetossorna på rea. Helt perfekt motiv också till Adde som älskar alla sorts maskiner. De är av märket Panda Feet som är finskt, och tossorna tillverkas i Finland, så stort plus för det också!
 
Ha en riktigt fin fortsättning på er onsdag!
0 kommentarer