Fallkulla gård

I dag tog vi som sagt en sväng till Fallkulla gård som vi blivit rekommenderade från flera håll att åka och se med Adde. Det var ett jättebra program för dagen, för där fanns många olika djur och Adde lyste upp och sprang runt och tittade på dem alla, skrattade och kommenterade. Det är alltid lika härligt att se honom så glad och intresserad!
 
 
Ibland slår det mig hur annorlunda vissa saker kommer att vara för Adde och hans syskon i jämförelse med min och Wiktors uppväxt, åtminstone om vi bor kvar där vi bor nu. Trots att vi inte längre bor inne i Helsingfors är det ändå väldigt annorlunda mot att, som jag och Wiktor, växa upp riktigt på landet i stora egnahemshus med stora gårdar.
 
I dag är det förstås ingen garanti längre att man ska bli van med djur bara för att man bor på landsbygden, även den förändras ju, men jag är uppvuxen med hundar, katter och kaniner hemma, med grannar som både hade får och kor, grannen till min gamlamormor hade grisar, och så vidare. Och nu slår det mig att om vi vill att Adde alls ska ha en uppfattning om sådana här djur – som för mig och Wiktor är så självklara sedan barnsben – behöver vi sätta oss i bilen och åka någonstans och specifikt visa honom. Det kanske låter flummigt, men jag hoppas ni förstår ungefär vad min tanke är?
 
 
På gården fanns får, getter, kaniner, grisar, kor och hästar. De här getterna var definitivt favoriten, för dem fick man dessutom mata med gräs, och Adde matade, och matade, och skrattade och var fascinerad.
 
 
Själva området som gården ligger på är också fint, och att vi hade tur med vädret kanske man inte behöver säga nu längre, det känns snarare som en självklarhet efter så många veckor med sol och värme.
 
På vägen hem tog vi en sväng via en barnbutik för att kolla på ett par grejer till den kommande babyn. Vi behöver som sagt inte så mycket, och inte heller till Adde köpte vi något extra – om man vill kan man ju shoppa loss som en tok på alla möjliga tillbehör och små manicker, men det känns bara onödigt. Babytiden är kort och många tillbehör känns mest bara som slöseri, ett sätt att locka föräldrar att ruinera sig på saker som egentligen inte behövs, men som man i butiken tänker: "Ja, men det här kanske skulle vara bra? Eller kul att ha? Oj nej vilken söt grej, den måste vi köpa – bara för att!" Nej tack, säger jag bara.
2 kommentarer
Mirre

Ohh så mysigt

Pauline Hurtig

vad mysigt :D