Föda utan rädsla?

Har försökt ta ut det mesta av den här dagen och inte tänka på att jag ännu i går morse trodde att jag skulle ligga klar för kejsarsnitt i dag på förmiddagen. Eftersom inget hade börjat hända i kroppen när jag var nästan precis två veckor över tiden med Adde och dessutom inte känt några sammandragningar nu heller så kändes det som en omöjlighet att något skulle ha börjat hända redan nu den här gången heller.
 
Därför hade jag ställt in mig ganska rejält på att det skulle bli planerat snitt igen. Det har hoppat fram och tillbaka hela graviditeten när det gäller mina tankar om "vanlig" förlossning och kejsarsnitt och igångsättning, sällan har jag varit helt säker på vad jag själv vill, och nu försöker jag ställa in mig mentalt på att det kommer att bli en bra igångsättning den här gången.
 
 
Eftersom läkaren i går rekommenderade mig att hålla mig i rörelse så mycket jag orkar och kan så trotsade jag och Adde värmen på förmiddagen och gav oss ut på en längre promenad. Vi undersökte de gula blommorna i ölandstoken som växer på vägen till en av lekparkerna här nära och så pausade vi i lekparken. Efter det har jag fortsatt fixa här hemma och bland annat fyllt frysen med hembakade bullar (jästa men ogräddade, så att de bara är att ta fram och grädda innan vi serverar dem).
 
 
I lekparken läste jag Föda utan rädsla, av Susanna Heli. Jag har inte riktigt kunna ta till mig den förrän nu i slutet av graviditeten. Den har många jättebra poänger och bra övningar och kapitel som jag uppskattar nu, men i början av graviditeten fokuserade jag för mycket på partierna där författaren skriver om hur det är det naturligaste som finns att föda barn, att kvinnokroppen är gjord för det, att kvinnokroppen vet hur den ska föda så vi kvinnor behöver bara lita på vår kropp så kommer det att gå bra osv. Som jag har skrivit förut (i det här inlägget) så har jag fått kämpa en hel del med den typen av tankar eftersom jag efter min förra förlossning kände att min kropp inte alls visste hur den skulle föda barn, min kropp klarade inte av det och hur ska jag då någonsin kunna lita på att den klarar av det den här gången heller?
 
I vilket fall som helst känner jag mig lugnare nu och försöker mata mig själv med peppande tankar, och ifall scenariot från förra gången börjar upprepa sig så har vi en plan på hur vi gör då och har diskuterat det en hel del med vårdpersonalen redan. Det gör att jag (åtminstone just nu) känner att jag kanske kommer klara av att skjuta oro och rädsla åt sidan.
gravid gravid med andra barnet graviditet vecka 40 vänta barn
1 kommentar
starsinlife.blogg.se

Lycka till!

Svar: Tack! <3
Evelina Wilson