Godnattsaga och brustna mysdrömmar

Det är härligt att se hur gärna Adde vill ha med Alex när vi gör saker här hemma, jag blir lika glad varje gång jag ser det, för det underlättar så mycket att de än så länge funkar så fint ihop.
 
Alltid går det så klart inte som en dans, det finns egentligen ganska många tillfällen som jag på förhand kan ha en romantiserad bild av, när det gäller rosaskimrande familjescenarier vill säga, stunder som man tänker sig ska vara på ett sätt, men som i verkligheten visar sig vara helt annorlunda. Pepparkaksbaket som jag skrev om tidigare är ett exempel på det, ett annat är kvällsmys med godnattsaga alla tre tillsammans.
 
 
(Här bad jag Wiktor knäppa en bild, "fort så länge den perfekta stunden varar!")
 
Varje kväll kommer Adde med en bunt böcker som han vill att vi ska läsa, vilket vi gärna gör, och det är mysigt värre att sitta och läsa med honom. Wiktor tar oftast hand om nattningsrutinerna i övrigt, och så turas vi sedan om med att läsa godnattsagor. Ibland läser vi hela familjen tillsammans, alla fyra, och det brukar gå bra det också. Men att läsa själv med båda barnen är inte alltid det lättaste ännu.
 
Först gick det bra, vi gosade ihop oss alla tre med en hög med böcker och jag satt och tänkte på hur bra allt var och bad så klart Wiktor snabbt föreviga ögonblicket. Men när jag hade läst en halv sida ville Adde visa sitt björnläte för Alex. Och det kan jag inte klandra honom för, för han har ett väldigt bra björnläte, ett som till och med dagispersonalen har berömt honom för, och ett som definitivt skrämmer livet ur vilken bebbe som helst, även Alex. Efter björnvrålet var det omöjligt att lugna Alex, ingen tröst hjälpte, varken från Adde eller från mig. Jag fick bara ropa: "Wiktooor! Kom och hjälp!" Så var den mysdrömmen bruten. Åtminstone tills vidare.
 
Men jag och Adde satt kvar och läste i alla fall, läste och läste och läste, varje gång sitter jag kvar för länge med honom, för jag är så glad för de där stunderna. Jag är glad över att han gillar böcker (som jag ju själv älskar) och jag är glad över den där stunden ännu mer nu för tiden när han är en så stor del av dagarna på dagis. Jag hoppas godnattsagetraditionen håller i sig länge!
 
Nu är förresten packningen nästan klar, och jag och Wiktor ska *host* lyxa till det med fryspizza som sen middag. Hoppas ni alla har en fin kväll!
0 kommentarer