Växlande trötthet

I går inledde vi en vecka med många besök när Azra och Martin äntligen kom och hälsade på, har inte sett Azra sedan hon var barnvakt åt Adde samma dag som igångsättningen, så det var på tiden att vi sågs nu och att de fick se Alexander. I dag kommer våra grannar hit, vilket också är efterlängtat, och den inkommande veckan kommer både familj och kompisar hit. Det är kul att träffa alla!

Så där annars har vi åter haft ett par nätter med mindre sömn än vanligt, men nu senaste natten fick vi sova som vanligt igen med bara två amningsavbrott. Energinivån var inte den bästa i går på grund av sömnbristen, och jag märkte att genast det är ett par nätter på raken då man inte alls sover så blir det svårt att tänka positivt där i nattmörkret. Då känns det som att livet aaalltid kommer att vara så här nu, och jag kommer aaaldrig mer att få sova. De oroliga nätterna har oftast berott på att Alex inte vill sova i egen säng, de flesta nätter går det bra, men så kommer det då och då en natt (eller ett par) då det inte alls funkar. Då låter jag honom somna mellan oss, men så fort jag försöker flytta över honom vaknar han och vill inte somna om ...
 
 
Men i natt gick det bra igen, han sov lugnt i egen säng, och jag vaknade i dag på morgonen och tänkte på hur man de där jobbiga nätterna verkligen borde komma ihåg att det jobbiga inte varar för alltid. Förr eller senare kommer bättre nätter igen och så känns energin och livet som nytt igen (åtminstone nästan).
 
Nu ska jag slänga in några bullar i ugnen. Jag har frysen full av bullar som jag bakade för några veckor sedan i hopp om att få igång förlossningen, jag jäste dem och frös ner dem och nu är det bara att ta fram några och slänga in dem i ugnen när vi får besök. Enkelt och praktiskt! :)
0 kommentarer