Sömnbristen

En sak som jag är tacksam för just nu: möjligheten att sova länge på morgnarna. En annan sak som jag är tacksam för just nu (dvs. mer än vanligt): kaffe. Orsaken till att jag kan sova länge på morgnarna? Jo, att Wiktor stiger upp vid åtta när Adde vaknar och umgås med honom hela morgonen. Då kan jag ligga kvar ett par timmar.
 
Efter mitt inlägg om livet just nu (läs det HÄR) så blev jag orolig att jag kanske verkade försköna babyvardagen, vilket inte var tanken, så för att förtydliga det så vill jag säga att även om jag tycker mig ha upplevt en babybubbla den här gången så är det ingen rosenrosa bubbla där vi bara svävar runt och allt är toppen. Det är så klart en bubbla med utmaningar, men skillnaden mellan nu och när Adde var baby är mitt eget förhållningssätt till utmaningarna. Jag märker att jag kan möta utmaningarna utan att ta någon stress av dem, för jag vet av egen erfarenhet att det här är en anpassningsperiod för oss alla och att de jobbiga stunder som dyker upp är en del av det paketet, de är tillfälliga. This too shall pass. Jag har lättare för att se på dem ur den synvinkeln nu, och det gör att jag känner mig lugn även de jobbigare stunderna.
 
 
En av de jobbiga sakerna är sömnbristen. Förra veckan tyckte jag att lillebror sov rätt bra för att vara en baby, men här emellan hade vi ett par nätter när det kändes som att han somnade riktigt på riktigt först mot morgonen, och då har jag varit verkligt tacksam över att i stället kunna ligga kvar och sova de timmar han sover på morgonen/förmiddagen. Wiktor byter som tur blöjor när det behövs under natten, vi körde samma uppdelning med Adde (förutom mitt i veckorna när Wiktor jobbade), men amningen är ju aningen svår att dela på ... 
 
Det är skitjobbigt när en baby inte sover, men som sagt, jag vet av egen erfarenhet att det är tillfälligt, vilket gör vetskapen mer konkret och situationen lättare att hantera mentalt. Det gör så klart inte att jag inte ibland får små utbrott på nätterna och gråtfärdig ryter ifrån åt Wiktor när han försöker föreslå olika sätt att få lillebror att somna om (Jag har ju testat det tusen gånger redan! *storgråtande emoji här*) eller tycker att det under de mörkaste nattliga timmarna känns hopplöst när jag vaggar och vaggar lillebrors vagga för att få honom att somna om, MEN i det stora hela så tar jag ändå inte samma stress av det. Jag kan stiga upp på morgonen och tänka att det blir en bra dag av den här dagen också, dricka mitt kaffe och äta min frukost och sedan göra det bästa av det hela. De jobbiga stunderna tar inte över.
 
Så här står jag nu och sörplar på min andra mugg kaffe, njuter av blommorna på bordet och ser fram emot dagen. Ha en riktigt fin onsdag alla, så hörs vi senare! <3
0 kommentarer