Igångsättning eller kejsarsnitt

Vi hade en bra eftermiddag i går, dagens bästa var att biblioteket här har öppnat igen. Som jag har saknat det! Hade reserverat några *host* böcker som jag hämtade ut. Blev full i skratt när jag stod där och skulle korsa vägen med så många böcker i famnen (bra med magen som stöd i den stunden) att jag knappt fick över dem till bilen. Och så Wiktors min när han såg mig: "Ett par böcker sa du att du skulle hämta?"
 
 
Vi avslutade eftermiddagen med glass och en sväng till badstranden, sedan till Addes farmor där vi åt mat. Hon hade grävt fram en artikel med tips inför förlossningen, publicerad 1985 i Vasabladet. Jag var tvungen att fota det här partiet som fick mig att skratta så mycket att jag hoppades att värkarna skulle sätta igång, haha.
 
 
(Ur Vasabladet 6.11.1985, "Upplevelser från en förlossning", av Sonja Rosbäck.)
 
Nu är vi på väg till sjukhuset på nytt läkarbesök. Det visade sig att det som vi trodde var en inbokad igångsättning i morgon inte är det, utan bara en ny utvärdering i samma stil som de två föregående. Då krävde jag att få en tidigare tid, eftersom det hela annars skulle ha ställt till det med barnvakt som vi ordnat från och med i morgon och hela slutet av veckan med tanke på att vi trodde att jag skulle sättas igång i morgon.
 
Jag vet att det är ett lyxproblem egentligen, men samtidigt börjar det bli tröttsamt att hela tiden hoppa från det ena till det andra, ställa om mentalt gång på gång och dessutom träffa olika läkare som alla fattar olika beslut och säger olika saker.
 
Läkaren vi träffade den 6 juli bestämde att jag antingen skulle snittas eller sättas igång när jag var fulla 39 veckor. Också enligt rådgivningen framgick det så tydligt i mina papper att de inte bokade in några nya besök hos dem, i stället uppmanades jag att boka ny tid så fort babyn var född (vilket enligt dem skulle ha skett förra veckan).
 
Förra veckan var det en ny läkare och det var väldigt tydligt att hon gjorde en ny undersökning och utifrån den fattade helt nya beslut. Efteråt när jag gick igenom det hela i huvudet kändes det som att varken den tidigare läkarens beslut eller min tidigare förlossning togs i beaktande. Det var heller inte längre tal om att kejsarsnitt var ett alternativ utan endast igångsättning. Jag sa att jag kan tänka mig igångsättning om det som jag blev lovad den 6 juli tas i beaktande: att igångsättning endast sker om man uppskattar att den tar skruv snabbt (vilket den första läkaren ansåg viktigt). Den första läkaren talade också bara om ballongmetoden, eftersom den enligt henne (och också vad jag har förstått från andra håll) är det säkraste alternativet när man har genomgått ett kejsarsnitt tidigare. Det faktum att jag har blivit snittad tidigare gör att riskerna med en igångsättning höjs en del. Läkaren förra veckan talade om att de både skulle använda ballong, cytotec och oxytocin och då började jag få dåliga vibbar och sa genast att jag inte vill ha cytotec.
 
Vi får se vad de säger i dag, men jag börjar luta mer och mer mot att kräva kejsarsnitt om det i dag visar sig att inget har gått framåt och att babyn fortfarande inte har börjat sjunka det minsta. Med Adde sattes jag igång två veckor över tiden, och han hade inte börjat sjunka ens när jag var öppen 10 cm. De väntade ytterligare två timmar, då hade han fortfarande inte rört på sig, sedan följde över en timmes krystskede och fyra försök med sugklocka och inte ens det fick honom att röra på sig. Jag vill inte gå igenom det på nytt, hellre då planerat kejsarsnitt.
 
Är nervös som bara den just nu och håller tummarna för att det är samma läkare i dag som vi träffade den 6 juli, och så hoppas jag få tag på min magkänsla, för just nu vet jag inte riktigt vad den säger och det är kanske det som gör det krångligt för egen del också att sedan stå på sig om det ena eller det andra när jag väl sitter där framför läkaren.
1 kommentar
starsinlife.blogg.se

Lycka till