Pusselbiten som gör bilden komplett

(Från i kväll när jag, Adde och Stanley kramades i soffan. Stanley var den som var minst road av att gosa.)
Det har varit en bra dag, vimplarna hänger i taket och presenterna är inpaketerade och klara. Det känns märkligt att tänka tillbaka och fundera hur den här kvällen för ett år sedan var, aningen annorlunda. Vi for in på igångsättning på morgonen den 28.9 och så föddes ju Adde dagen efter med akut kejsarsnitt, exakt två veckor efter beräknat datum.
Jag minns en gång ett par månader innan förlossningen när jag var orolig över hur jag skulle klara det, att vara förälder, på grund av alla skräckhistorier man hela tiden blev matad med, och en barnmorska sa till mig att jag och Wiktor inte alls kommer att mista vårt liv, såsom folk hela tiden menade, utan vi får något till. En pusselbit till i livet. Och så är det, livet har ändrats på flera sätt, men väldigt långt har vi fortsatt leva vårt liv som förr – med en till person med i bilden och vissa finjusteringar så klart. Det blir vad man gör det till. Jag har hela tiden tänkt att jag aldrig vill att Adde ska känna att han tog något ifrån mig/oss, utan han ska känna att livet blev ännu bättre när han kom. Och det är helt upp till mig själv hur jag och hur han kommer att känna på den punkten.
Nu nattar Wiktor Adde och sedan ska vi fixa en snabb middag och catcha upp om dagen som gått. Ha en finfin kväll alla!
1 kommentar
Fröken M

Vilken härlig bild !!

Jag tycker det är lite trist att man ska bli matat med skräckhistorier inför föräldraskapet.
Alla barn och förutsättningar är olika, men jag är ganska säker på att man kan "forma" både barn och tillvaro till att bli det man vill att det ska vara.
Och jag väljer att tänka att barn tillför snarare än begränsar :)